Dagen efter åkte han bort i en vecka. Jag gick här hemma med tankar och känslor som var bortom allt jag tidigare hade känt. Kunde man verkligen känna såhär efter EN dag? Har jag blivit knäpp? Jag som inte hade planer alls på att träffa någon.
Sedan kom han hem igen och vi fortsatte träffas, dag ut och dag in, aldrig sov vi ifrån varandra. Mina känslor växte och växte, redan andra gången vi träffades hade jag kunnat säga att jag älskar honom. Efter några veckor kom orden på riktigt, ifrån honom. "Du borde veta att jag aldrig lämnar dig" "jasså? hur då?" "Jamen jag älskar dig ju!" Han älskade mig, den vackraste människa jag någonsin mött-älskar mig!
November kom, på en solstol i ett varmt Hurghada förlovade vi oss. Jag visste att jag aldrig någonsin skulle ta av mig min ring.
Vi reste runt lite, hittade platser som bara vi vet om, våra smultronställen som kännetecknas av kärlek.
Juli kom och vi blev ett, en andra ring träddes på mitt finger och jag var den lyckligaste på jorden. Jag är hans för alltid, jag tänker aldrig svika honom. Tänk att någon så fin ville ha varje liten del av mig, han är den mest älskvärda människa jag någonsin träffat. Ingen kan trösta mig bätte än honom när mina tårar inte vill sluta rinna.
Vi har en massa drömmar, några av dem kommer besannas, några inte, men det viktigaste är att vi alltid kommer att ha varandra, då klarar vi allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar